Angelica Johannson, Ordförande

För mig började alltihop när min då, inte ens 40 år fyllda make fick en hjärtattack, sommaren 2011 och på hösten drabbades av svår minnesförlust. Kampen för att få reda på vad som felades honom utökades snart till att innefatta att finna bot för även mig själv och min yngste son. För det visade sig att vi alla hade Borrelia.

Efter en tid hade jag skaffat mig sådan kunskap att, för mig som lider av ”Bamsesyndromet” (är man stark måste man vara snäll) jämte Aspergers syndrom, så var jag tvungen att se till att det kom andra till del. Så i januari 2012 startade jag Facebookgruppen BOTA BORRELIA NU och en blogg med likalydande namn.

Angelicas engagemang

Efter ytterligare några månader gick jag med i Borreliaföreningen och började arbeta aktivt för förändring och förbättring av vården och politiken kring dessa sjukdomar som kallas vektorburna, det vill säga, bärs och smittas via någon form av djur. År 2015 blev jag Ordförande. Bland det jag uträttade under min tid, var att jag såg till att Föreningen fick en IRL-kanal – en Facebookgrupp, efter modell ”Botagruppen”, där medlemmar kan stödja varandra i realtid. Jag såg också till att anordna Borreliadagen, en årlig manifestation på Medborgarplatsen, där jag och andra höll tal och vi mötte allmänhetens frågor.

För Föreningens räkning så deltog jag i Konferenserna NorVect 14/15 och NordTick 2016. Jag var i ALMEDALEN 2014/2015 och talade med allmänhet och politiker. Jag deltog också på STRAMA-dagen 2016.

Stödperson för drabbade

Under åren så var jag förstås i mesta möjliga mån en stödperson för många drabbade och deras anhöriga. Jag höll föreläsningar och anordnade stödmöten för medlemmar. Jag förhandlade fram rabatter och mitt ursprungliga skäl för att tacka ja till uppdraget – möjligheten att hjälpa (f.d) Dr Kenneth Sandström, genomsyrade allt jag företog mig. Men det viktigaste, som jag hade som främsta vision och arbetade nästan 5 år för att förbereda, förarbeta och nätverka inför, var konferensen ”Mini-ILADS” där några bland världens främsta läkare och forskare kom till Stockholm för att tala allvar med våra makthavare, dvs media, politiker och svenska vårdrepresentanter. Konferensen blev en Internationell succé och jag kan inte få bättre beröm än det Leona Gilbert och Sissel Nuth Davidson (NorVect) gav mig och det bär jag med mig i resten av mitt liv.

Under min tid insåg jag att vi i Sverige inte kommer nå målet om vi inte får hjälp från Internationellt håll. Borreliaföreningen är lokalt inriktad så jag insåg att vi måste få till stånd en bred organisation med internationell förankring och utökat samarbete över gränserna globalt. Jag samlade ihop en rad kunniga människor med samma inställning som jag som vill hjälpa andra drabbade tillbaka till ett värdigt liv. Och en dag stod hon där framför mig. Jessi. En kvinna med samma öde och driv som jag själv. En arg mamma, som också var rädd att förlora sitt barn. Hon tog min hand och då vågade jag ta klivet fullt ut. Vi tog det frö som jag sått och vattnade och gav näring och idag har vi en späd planta, men den växer. Och växer. Och blir allt vackrare och starkare.

I namnet bor vår kraft. VI ÄR VIDAS – VI VILL HA LIV!